bsandgren

Sista året på gymnasiet och från&till en tid frammåt började jag få panikattacker och det satte stopp för så himla mycket i min vardag. Problem med skolan, problem med att träffa folk, problem med att ta sig till vissa platser eller att göra vissa saker.

I våras när jag träffade Samuel så började de sakta men säkert avta och jag slapp dom helt. Allt kändes så himla bra! Men pga flytten, att jag inte bott hemma på länge och mycket som stressar/stressat mig kring jobb är de nu tillbaka. Det är så fruktansvärt jobbigt att må såhär igen och att det hindrar mig från att göra saker. Mamma får följa med om jag har läkartider eller ska ta mig någon annanstans själv, jag glömmer bort saker, jobben får lida och jag är så rädd att det ska påverka personerna i min omgivning. Slutade höra av mig till så himla många sist för jag kunde bara vara med de allra närmsta vännerna och familjen.

Det jag är mest rädd för är att panikattackerna inte ska försvinna. Att de ska stanna lika länge igen.

 

Vill inte det.