bsandgren

Laddade batteriet så ni skulle få en bättre bild! Ångrar som sagt att jag inte tog ett mintfärgat nagellack istället för det grå. Men men, bättre lycka nästa gång. Imorgon ska jag jobba, så nu säger jag godnatt! :)

Ja det gick ju hyffsat ändå. Brydde mig inte om att ta väck det som hamnade utanför under tiden jag kladdade, så ni får stå ut med att det ser lite haffsigt ut ;) Har ju inte heller laddat systemkameran, så digitalkamerabilder har ni här:



Basen är svart, ELF Black D19


Ett lager med mörkblåglittrigt, Depend Nr 041


Ångrar att jag inte tog en mintblå färg... Valde ist en ljusgrå, Depend Nr 250


Åter igen ett lager med den mörkblå


Lite rosaglittrigt, Depend Nr 220


Hade inget inget lack med tunt glitter, utan duttade istället lite glitter med en sminksvamp, Depend Nr 047. Avslutade med ett överlack från Depend.


Man ser både färgerna och glittret dåligt på bildeena, men det blev helt okej ändå!



Här har ni videon jag utgick ifrån:

Åh vad jag hade velat ha denna ljuslyktan från Cervera, 249:-!




Bild från cervera.se

en klocka med genomskinligt armband. I plast.
Vart hittar jag det..?

Usch vilken morgon jag hade.. Vaknade av klockan strax innan sju (eftersom jag skulle jobba och hade öppningen) men var knappt vid medvetande, minns att jag såg Charlies namn på telefonen, minns att jag inte kunde resa mig upp, minns att jag skakade som en idiot och att jag höll på att få en panikattack.

Jag hade vaknat med jättelågt blodsocker. Tur var att klockan ringde som den gjorde, annars hade jag kanske hamnat i koma, så illa var det. Jag hade tydligen pratat med Charlie i telefon men bara sluddrat en massa och upprepat saker. Tur att jag tillslut (mitt i panikattacken och tårarna) fick tag på Tina som kunde hoppa in för mig och byta tid så jag började senare. Jag var så rädd. Tänkte att nu är jag helt själv och händer det något så märker ingen det och ingen kan hjälpa mig. Det var det obehagligaste någonsin.

Är så glad att Charlie ändå var påväg in till stan och kunde plocka upp mig från köksgolvet.

Resten av dan kändes kroppen helt tung, som när man har en superförkylning i kroppen fast utan all släm och gegga. Det som gjorde min dag var när en kille och hans pappa kom in och skulle köpa ett halsband, en liten ängel. Tror det var en julklapp. Så himla söt var pojken, visste precis vad han ville ha och hur det skulle vara och pappan stod lite bakom och tittade och sen såklart betalade. Påminde mig om dom i Love Actually, ni vet?

Får hoppa extra in imån, så ska snart sova. Såhär blev håret:

De har blivit fler. 29 med färg och fyra över- eller underlack.

Hahaha, Caroline skickade bilder vi tog när hon hälsade på för sex år sedan!

Jag skrev om en förändring för ett tag sen. Och såhär är det, att vi håller på att flytta isär Charlie och jag. Ingen har väl direkt vetat om det förrutom våra familjer. Och vi har inte gjort slut på något vis, så det ska ni inte tro. Jag känner dock att jag tappat mig själv lite på sistonde, brukar vara glad och tramsig och full av energi och inspiration, men sen ett år tillbaka har jag bara blivit tröttare och tröttare, känt mig omotiverad till i stortsätt allt, har inte velat träffa vänner eller hitta på någonting, blivit rädd för löften och måsten, det har varit ganska upp och ner på jobbet (vilket kanske är största anledningen) och i augusti sa läkaren att jag led av stress och måste börja varva ner. Därför bestämde vi oss för att dela på oss lite, ha det som vi hade det innan oktober 2009 då vi bodde på olika håll. Så jag hittade en lägenhet i prästslätten där jag och Ronja flyttar in nu i mitten av september. Nu har jag börjat få in lite möbler och Ronja har varit förbi här en gång för att kolla läget, Rocky ska altså bo kvar hos Charlie. Allt känns såklart jätteknäppt och ovant och jobbigt. Och jag tror att kortsiktigt kommer detta vara det jobbigaste jag gjort på länge, men långsiktigt tror jag att jag (både personligen och i vårt förhållande) kommer må bättre såhär. För när jag varit trött och tråkig varje dag var jag inget vidare sällskap och jag tyckte synd om Charlie som fick stå ut med mig såhär. Vill hellre vara mitt riktiga jag igen, för då mår både jag och vi som bäst. Jag älskar honom så otroligt mycket och jag är så stolt över honom som har nåt målet med skivan och gör något som han vill göra. Så nu vet ni hur det ligger till med livet och allt därtill. Alldeles nyss skrev jag kontraktet, så nu är den helt min.

BRUKAR DU KOMMA I TID?
Till jobbet, ja. Annars är jag ofta en fem minutare sen iallafall..

NÄR BLEV DU FOTAD SENAST?
Av nån annan? Tror det var av Lina när jag tvättade mina händer utomhus och lappen i mina byxor sticker upp haha.

VANLIGASTE FÄRG PÅ DINA KLÄDER?
Haha, tja.. svart.

KAN DU LAGA MAT?
Jag kan väl, men jag har inte tålamod till det

VAD PLUGGAR DU?
Pluggar inte

BLIR DU BRA PÅ KORT?
Nej, det vill jag väl inte påstå. Eller jo, om man inte ser mitt ansikte.

NÄR OCH VARFÖR GRÄT DU SENAST?
Igår för att jag var supertrött men inte kunde sova och hela världen kändes jobbig och orättvis.

VAR DET PINSAMT ATT SVARA PÅ DET?
Nej.

HADE DU EN BRA KVÄLL IGÅR?
Efter jobbet somnade jag som en stock sen plockade jag lite hemma och försökte somna, men kunde inte. Så jag grät och det slutade med att jag fick låna lite av Charlies sovmedicin. Så nja, inte direkt.

DIN FAVORITDRYCK PÅ MORGONEN?
Te!

ÄR DU NYTTIG?

Har faktiskt inte suttit med datorn hela kvällen, även om det kan verka så när det fick bli två Bea+dator-bilder efter vartannat ;)

Ligger i sängen och väntar på att Charlie ska komma hem. Vi tänkte lägga oss tidigt då jag ska vara på sjukhuset för diabeteskoll kl 08:00 imorgonbitti. Är så himla trött jämt och min kropp orkar ingenting. Min ena teori är; att jag tar inte så mycket insulin som jag egentligen hade behövt när jag ska jobba. Att bli låg i blodsockret på jobbet har nämligen hänt några gånger tidigare, och då går det inte att lämna alla stressade kunder i butiken och säga "jag ska bara äta lite, kommer om en kvart".. Typ. Utan jag har fått stå och skaka och bli suddig i ögonen och mått dåligt för att jag inte kunnat gå ifrån när jag behövt. Därför har jag den senaste tiden hellre legat lite högre i sockret (vilket bidrar till trötthet, huvudvärk och att jag är konstans kissenödig.. ungefär.) Så vi ska kolla mitt HbA1c imorgon för att se om det är som jag tror - mitt höga blodsocker som får mig att må såhär. Är det inte blodsockret får jag väl boka in en läkartid och kolla upp det, för jag orkar inte ha det såhär längre. Det är himla tradigt att inte orka med sig själv ens. Har sett ut som jag vet inte vad den senaste tiden. Vi får se imån helt enkelt.