But you know the thing about romance is people only get together right at the very end
Usch vilken morgon jag hade.. Vaknade av klockan strax innan sju (eftersom jag skulle jobba och hade öppningen) men var knappt vid medvetande, minns att jag såg Charlies namn på telefonen, minns att jag inte kunde resa mig upp, minns att jag skakade som en idiot och att jag höll på att få en panikattack.
Jag hade vaknat med jättelågt blodsocker. Tur var att klockan ringde som den gjorde, annars hade jag kanske hamnat i koma, så illa var det. Jag hade tydligen pratat med Charlie i telefon men bara sluddrat en massa och upprepat saker. Tur att jag tillslut (mitt i panikattacken och tårarna) fick tag på Tina som kunde hoppa in för mig och byta tid så jag började senare. Jag var så rädd. Tänkte att nu är jag helt själv och händer det något så märker ingen det och ingen kan hjälpa mig. Det var det obehagligaste någonsin.
Är så glad att Charlie ändå var påväg in till stan och kunde plocka upp mig från köksgolvet.
Resten av dan kändes kroppen helt tung, som när man har en superförkylning i kroppen fast utan all släm och gegga. Det som gjorde min dag var när en kille och hans pappa kom in och skulle köpa ett halsband, en liten ängel. Tror det var en julklapp. Så himla söt var pojken, visste precis vad han ville ha och hur det skulle vara och pappan stod lite bakom och tittade och sen såklart betalade. Påminde mig om dom i Love Actually, ni vet?
Jag hade vaknat med jättelågt blodsocker. Tur var att klockan ringde som den gjorde, annars hade jag kanske hamnat i koma, så illa var det. Jag hade tydligen pratat med Charlie i telefon men bara sluddrat en massa och upprepat saker. Tur att jag tillslut (mitt i panikattacken och tårarna) fick tag på Tina som kunde hoppa in för mig och byta tid så jag började senare. Jag var så rädd. Tänkte att nu är jag helt själv och händer det något så märker ingen det och ingen kan hjälpa mig. Det var det obehagligaste någonsin.
Är så glad att Charlie ändå var påväg in till stan och kunde plocka upp mig från köksgolvet.
Resten av dan kändes kroppen helt tung, som när man har en superförkylning i kroppen fast utan all släm och gegga. Det som gjorde min dag var när en kille och hans pappa kom in och skulle köpa ett halsband, en liten ängel. Tror det var en julklapp. Så himla söt var pojken, visste precis vad han ville ha och hur det skulle vara och pappan stod lite bakom och tittade och sen såklart betalade. Påminde mig om dom i Love Actually, ni vet?
Kommentarer
Trackback
